Dea Smäcker- i allra högsta grad.

vardagsmarodör. jag är fan inte på riktigt. kan inte vara. 

hur kan något så simpelt bli så förbannat svårt?  jo ni förstår, det är ba så. min hjärna är inte riktigt så som det är tänkt att den ska vara. men jag tror jag fått nog.

idag har absolut inte varit en bra dag inte alls.

jag hatar det mesta. och i synnerhet mig själv. men vad bryr sig världen om det. den ba är så där.

störande och full av skit.

precis som jag. vi passar så bra. men vi är inte bra för varandra.

livet är just nu som den där fett dåliga skitlåten som plågade oss en hel sommar, och bra mycket längre.

den som handlar om uppbyggnad och nerrivning?

jag bygger upp. sen river jag ner.

jag orkar inte, och inte lite heller. som en jävla bulldozer slaktar jag hopp och förstånd och allt där emellan.

 

jag vill så mycket mer än det här. och jag borde bevisa det. inte att jag vill. utan att jag sak. jag ska så mycket mer än det här. att självmant kasta mig med huvudet först ska vara en fördel.

jag ska inte kasta mig bakåt och vara motsträvig och eländig.

så nu har jag gjort upp en idiotsäker plan.

 

 

jag klagar mycket jag vet.

skit samma.

hej då.