skräckblandad förtjusning.
Kategori: Morotskaka
jag känner hur jag dör. ruttnar. att jag är ute på väldigt hal is. inte alls där jag borde vara. ganska vilse och så ensam i mig själv.
vi skulle ju vara vänner liksom. viktiga för varandra. det har vi inte varit på länge.
jag(min hjärna) och min kropp.
jag måste veta vad jag vill. vart jag ska. vart jag är. kanske sluta gråta.gör det jämt. vilket inte klär mig. och det inte är något jag sysslar med men som nu blivit det nya andas.
jag är vuxen och ska veta saker, framförallt bättre. men jag har ingen aning. jag vet bara att det finns två saker jag måste klara om jag ska ha en chans att överleva det här.
och bli lite glad. jag vill ju det. skratta istället. men jag har blivit ett trasselsudd. överflödig. krävande. tråkig.
lite så. fy för.
och som om tant saknar sammanhang. dödar vilket inre som helst.
missförstå mig rätt. jag har mycket att vara glad för också.
välmedveten.
adjö.
